Ackord i tonarten H-moll
Tonarten H-moll (naturlig moll) har tonerna H, Cis, D, E, Fis, G och A och ackorden Bm, C♯°, D, Em, F♯m, G och A. I praktiken kommer V och vii° från den harmoniska mollskalan, med ledtonen Ais: F♯ (F♯7) och A♯°. Förtecken: 2 kors (Fis, Cis). Parallelldur: D-dur.
- H
- Cis
- D
- E
- Fis
- G
- A
Naturlig moll
Skalan i förtecknet. Bra för melodier, men v är moll (F♯m) och drar knappt tillbaka till tonikan.
| Steg | Treklang | Septimackord | Funktion |
|---|---|---|---|
| i | Bm | Bm7 | tonika |
| ii° | C♯° | C♯m7(♭5) | subdominant |
| III | D | D7M | tonika |
| iv | Em | Em7 | subdominant |
| v | F♯m | F♯m7 | dominant |
| VI | G | G7M | subdominant |
| VII | A | A7 | dominant |
Varje ackord i tabellen öppnar sin gitarrsida, med diagram och ljud.
Harmonisk moll (V7 och vii°)
Den 7:e tonen höjs ett halvt steg (Ais): V blir dur (F♯, eller F♯7 med septimen) och vii blir förminskat (A♯°). Det är de ackord som låtar i moll använder för att ta sig tillbaka till tonikan.
Melodisk moll
Den 6:e och 7:e tonen höjs ett halvt steg: ii blir moll (C♯m) och IV blir dur (E). Vanligt i jazz och i stigande melodier.
Ackorden i H-moll på piano
Vad varje ackord gör
Tonika (Bm och D) känns vilande; subdominant (C♯°, Em och G) rör sig bort från hemmet; dominant (F♯ och A♯°) bygger spänning och vill gå tillbaka till Bm.
Vanliga ackordföljder i H-moll
Lyssna på var och en och öppna den i backingtracken för att spela med.
-
Andalusisk kadens
i–VII–VI–VEn dramatisk nedgång från flamenco, mycket använd i rock och latinsk musik.
-
Grundläggande moll
i–iv–V7Im–IVm–V7: det väsentliga i en molltonart; V7 ger spänningen från den harmoniska mollskalan.
-
IIm7(♭5)–V7–Im
iiø7–V7–i7Jazzens och boleros kadens i en molltonart.
-
Episk mollpop
i–VI–III–VIIIm–♭VI–♭III–♭VII: en stor refräng i en molltonart.
Parallell- och samnamniga tonarter
Parallelldur: D-dur. Båda skalorna har samma toner och samma förtecken (2 kors (Fis, Cis)).
Samnamnig tonart: H-dur, med samma tonika och det andra tonslaget. Att växla mellan dem mitt i en låt ändrar stämningen utan att flytta hemtonen.
Grannar på kvintcirkeln: E-moll (en kvint under) och Fis-moll (en kvint över). Det låter naturligt att modulera till dem.
Kvintcirkeln
H-moll är markerad. Medurs går varje steg upp en kvint och lägger till ett kors; moturs, ett b. Parallellmollarna ligger på insidan. Tryck på en tonart för att se dess ackord.
Skalor och verktyg för H-moll
Ackord i andra tonarter
Durtonarter
Molltonarter
Vanliga frågor
Vilka ackord finns i tonarten H-moll?
Bm, C♯°, D, Em, F♯m, G och A. Som septimackord: Bm7, C♯m7(♭5), D7M, Em7, F♯m7, G7M och A7.
Vilken är parallelltonarten till H-moll?
D-dur. Båda skalorna har samma toner och samma förtecken: 2 kors (Fis, Cis).
Vilket förtecken har H-moll?
H-moll har 2 kors (Fis, Cis) i sitt förtecken.
Varför är V-ackordet dur i H-moll?
I den naturliga mollskalan är v-ackordet moll (F♯m) och drar knappt mot tonikan. Om den 7:e tonen höjs ett halvt steg (Ais, ledtonen) får man den harmoniska mollskalan, och V blir F♯ (F♯7), som löser sig starkt till Bm.
Vilka ackordföljder fungerar i H-moll?
De vanligaste: i–VII–VI–V: Bm A G F♯; i–iv–V7: Bm Em F♯7; iiø7–V7–i7: C♯m7(♭5) F♯7 Bm7; i–VI–III–VII: Bm G D A.