Musiklexikon

Att ställa in tonhöjden på varje sträng (eller ton) på ett instrument. I standardstämning för gitarr är de öppna strängarna E, A, D, G, H, E, från 6:e till 1:a; andra stämningar, som Drop D, ändrar en eller flera strängar.

I praktiken: Stämapparat

Tonen som alla instrument stäms efter för att kunna spela tillsammans: dagens standard är kammartonen A (A4) på 440 Hz. Vissa orkestrar stämmer lite högre, så stämapparaten på den här sajten låter dig ställa in A från 430 till 450 Hz.

I praktiken: Stämapparat

Antalet svängningar per sekund hos ett ljud, mätt i hertz (Hz). Ju högre frekvens, desto högre tonhöjd: kammartonen A är 440 Hz och A en oktav högre är 880 Hz.

I praktiken: Stämapparat

En enhet för att mäta stämning: ett cent är en hundradel av en halvton, så en oktav har 1 200 cent. Örat märker knappt en skillnad på upp till cirka 5 cent, vilket är området där stämapparaten på den här sajten blir grön.

I praktiken: Stämapparat

Den egenskap hos ett ljud som gör att det verkar lågt eller högt, bestämd av svängningens frekvens. Det är inte detsamma som volym (ljudstyrka) eller klang (ljudets färg).

I praktiken: Stämapparat

Det minsta avståndet mellan två toner i västerländsk musik, som från E till F eller från C till C♯; på gitarren är det ett band. Varje halvton multiplicerar frekvensen med cirka 1,0595, och 12 halvtoner utgör en oktav.

I praktiken: Harmonilära

Ett avstånd på två halvtoner, som från C till D; på gitarren är det två band. Obs: ordet ”ton” kan också betyda en enskild ton eller en tonart (”låten går i G-dur”), så sammanhanget avgör.

I praktiken: Skalor

Avståndet mellan två toner, räknat i steg och mätt i halvtoner: från C till G är en ren kvint, 7 halvtoner. Det ger namn åt den stora tersen, den rena kvarten och alla andra, och det är grunden för gehörsträning.

I praktiken: Lär dig

Intervallet mellan en ton och nästa med samma namn, högre eller lägre. Frekvensen fördubblas för varje oktav (A 440 Hz, A 880 Hz) och en oktav har 12 halvtoner; röstomfång mäts oftast i oktaver.

I praktiken: Sång

En följd av toner i tonhöjdsordning, inom en oktav, enligt ett fast mönster av hel- och halvtoner. Melodier, solon och en tonarts ackord kommer ur den.

I praktiken: Skalor

En skala med sju toner i mönstret hel, hel, halv, hel, hel, hel, halv. C-dur använder bara pianots vita tangenter: C, D, E, F, G, A, H. Det är den som låter ”glad” och grunden för de diatoniska ackorden.

I praktiken: Skalor

Den naturliga mollskalan har sju toner i mönstret hel, halv, hel, hel, halv, hel, hel och låter mörkare än dur. A-moll använder samma toner som C-dur, med start på A: A, H, C, D, E, F, G. Det finns också harmonisk och melodisk moll.

I praktiken: Skalor

En skala med fem toner utan halvtoner mellan sina toner, en favorit för solon i rock, blues och populärmusik. A-mollpentatoniken har tonerna A, C, D, E, G.

I praktiken: Skalor

Mollpentatoniken med en extra ton, ”blue note” (den sänkta kvinten, eller höjda kvarten). A-bluesskalan har tonerna A, C, D, Es, E, G.

I praktiken: Skalor

En skala som bildas genom att börja samma följd av toner på ett annat steg. Durskalans modala skalor är jonisk, dorisk, frygisk, lydisk, mixolydisk, aeolisk och lokrisk, var och en med sin egen karaktär: D-dorisk använder tonerna i C-dur, från D till D.

I praktiken: Skalor

Den uppsättning toner och ackord som kretsar kring en vilotön, tonikan. G-dur använder till exempel G-durskalan och har G-ackordet som sin mittpunkt.

I praktiken: Harmonilära

Dur- och molltonarterna som delar samma toner och samma förtecken, som C-dur och A-moll, eller G-dur och E-moll. Parallellmollen ligger alltid tre halvtoner under durtonarten.

I praktiken: Harmonilära

En uppsättning av tre eller fler toner som spelas tillsammans. Det definieras av sin grundton och sin typ (dur, moll, med septim …), som ackordsymbolen skriver: C, Am, G7.

I praktiken: Ackord

Ett ackord med tre toner staplade i terser: grundton, ters och kvint. De grundläggande treklangerna är dur, moll, förminskad och överstigande; C-dur är C, E, G.

I praktiken: Ackord

Ett ackord med fyra toner: en treklang plus septimen, som C7 (C, E, G, B) och Cmaj7 (C, E, G, H). Det är grunden för harmonin i jazz och bossa nova.

I praktiken: Ackord

Ett ackord som spelas med en annan ton än grundtonen i basen. I första omvändningen ligger tersen i basen; i den andra, kvinten. C/E är C-dur i första omvändningen.

I praktiken: Ackord

Ett ackord vars lägsta ton inte är grundtonen, skrivet med ett snedstreck: C/E är ett C med E i basen, och G/H är ett G med H i basen. Det är sättet att få baslinjen att gå ton för ton.

I praktiken: Ackord

Ett system som skriver ackord med bokstäver och tecken över texten: C, Dm, G7, F♯m7(♭5). Varje bokstav är en ton (C, D, E, F, G, A, H) och resten anger ackordets typ.

I praktiken: Ackord

Sättet som ett ackords toner är utspridda: vilka toner, i vilken oktav och i vilken ordning. Samma ackord har många voicings, mer öppna eller mer täta, och var och en ändrar klangfärgen.

I praktiken: Ackord

Ett ackord som spelas ton för ton, i följd, i stället för allt på en gång. Det kan gå uppåt, nedåt eller växla, och är grunden för många fingerplockningsmönster, solon och röstuppvärmningar.

I praktiken: Ackord

Ett ackord med två toner, grundton och kvint (ibland med oktaven), utan ters, så det är varken dur eller moll. Det skrivs med en 5:a, som i E5, och används flitigt i distad rock.

I praktiken: Ackord

Ackorden som byggs på varje ton i en skala, med bara tonerna i den skalan. I C-dur är de diatoniska ackorden C, Dm, Em, F, G, Am, B°.

I praktiken: Harmonilära

Placeringen för en ton eller ett ackord inom skalan, räknad från tonikan och skriven med romerska siffror (I, ii, V). I tonarten C är det femte steget G.

I praktiken: Lär dig

Ett ackords roll i tonarten: tonika (vila), subdominant (att röra sig bort) eller dominant (spänning som ber om upplösning). I C-dur är C tonikan, F subdominanten och G dominanten.

I praktiken: Harmonilära

Ett diagram som ordnar de 12 tonarterna i kvintsteg (C, G, D, A, E …), där varje kvint uppåt lägger till ytterligare ett kors i förtecknet. Det visar vilka tonarter som är grannar och vilka ackord som hör ihop.

I praktiken: Harmonilära

En följd av ackord som upprepas genom en låt, som I–V–vi–IV. Kompositören på den här sajten föreslår nästa ackord i en följd utifrån den känsla det skapar.

I praktiken: Komponera

En klämma som håller ned alla strängar på ett band och höjer tonhöjden en halvton per band, så att du kan spela enkla ackordgrepp i en annan tonart. Med kapodastern på band 2 låter C-greppet som D.

I praktiken: Harmonilära

Att flytta en låt eller ackordföljd till en annan tonart genom att flytta varje ton och ackord lika långt: att gå upp 2 halvtoner tar C till D och G till A. Det används för att anpassa en låt till en röst eller ett instrument.

I praktiken: Harmonilära

En teknik där ett finger, oftast pekfingret, trycker ned flera strängar samtidigt på samma band, som en spärr. Det är det som gör F-ackordet möjligt på gitarr och låter dig skjuta samma grepp till vilket band som helst.

I praktiken: Ackord

Ett spelsätt där ett ackords strängar klingar en och en, med fingrarna (eller ett plektrum), i stället för att slås an tillsammans. Oftast tar tummen hand om basen och de andra fingrarna om de höga strängarna.

I praktiken: Backingtrack

Ett mönster av högerhandens rörelser, ner och upp, som ger gitarrkompets rytm. Pop, samba, reggae och bossa nova har var och en sitt eget.

I praktiken: Lär dig

En stils rytmiska känsla, gjord av rytm och accenter: baiãons groove, sambans, bluesens. I backingtracken avgör groovet hur bas, trummor och ackord passar ihop.

I praktiken: Backingtrack

En grund med harmoni, bas och trummor, utan melodin, att spela eller sjunga över. På den här sajten skriver du ackorden och grunden spelas i loop, i det tempo och den groove du väljer.

I praktiken: Backingtrack

Slag per minut (beats per minute): hur många slag som ryms på 60 sekunder, det vanligaste måttet på tempo. Varje slag varar 60 000 ÷ BPM millisekunder; vid 120 BPM är det 500 ms.

I praktiken: Metronom

Musikens hastighet. Den kan anges i BPM eller med en italiensk term, som Andante (i gångtempo) och Allegro (snabbt och livligt), vars BPM-områden varierar mellan källor.

I praktiken: Metronom

Indelningen av musiken i regelbundna grupper av slag, visad som ett bråk i början av notsystemet. Den övre siffran anger hur många slag det är i varje takt; den nedre, vilket notvärde som får ett slag: i 4/4, fyra fjärdedelsnoter.

I praktiken: Metronom

En taktart där varje slag delas i två delar, som 2/4, 3/4 och 4/4. En vals, i 3/4, har tre slag per takt.

I praktiken: Metronom

En taktart där varje slag delas i tre, som 6/8, 9/8 och 12/8. 6/8 har två slag, vart och ett med tre åttondelsnoter.

I praktiken: Metronom

En taktart där slagen grupperas i ojämna delar, som 7/8 räknat 2+2+3 eller 5/4 räknat 3+2. Vanlig i jazz, progressiv rock och balkanmusik.

I praktiken: Metronom

Att dela varje slag i mindre lika delar: två åttondelar, tre trioler, fyra sextondelar. Att räkna underindelningen håller rytmen stadig; metronomen på den här sajten spelar från 1 till 8 klick per slag.

I praktiken: Metronom

En grupp toner som delar slaget på ett annat sätt än vanligt. Den vanligaste är triolen: tre toner i stället för två, som tre åttondelar på ett fjärdedelsslag. Det finns också kvintoler, sextoler och septoler.

I praktiken: Metronom

Att flytta accenten till ett svagt slag eller till den svaga delen av ett slag: tonen börjar före det starka slaget och hålls över det. Det är det som ger samba och funk deras swing.

I praktiken: Lär dig

En ton som faller mellan slagen, på den svaga delen av slaget (”och” i 1-och-2-och). I reggae spelar gitarren efterslaget.

I praktiken: Lär dig

Två eller fler rytmer med olika pulser samtidigt, som 3 mot 2 (tre toner på två tons tid) eller 4 mot 3. Metronomen på den här sajten spelar varje stämma med sitt eget ljud, för att öva de här förhållandena.

I praktiken: Metronom

En apparat som markerar tiden med regelbundna klick, i det antal slag per minut du väljer. Den används för att öva exakt, höja farten gradvis och hålla rytmen stadig.

I praktiken: Metronom

Ett spelsätt där åttondelarna är ojämna: den första varar längre än den andra, ungefär som en triol där de två första tonerna är bundna. Det är jazzens och bluesens kännetecken; metronomen på den här sajten har ett swingalternativ.

I praktiken: Metronom

Intervallet mellan det ursprungliga ljudet och dess eko, i millisekunder. För att ekot ska hamna i groovet används en bråkdel av slaget: vid 120 BPM varar fjärdedelsnoten 500 ms och den punkterade åttondelen 375 ms.

I praktiken: Metronom

Avståndet mellan den lägsta och den högsta ton en röst sjunger med fast röst, mätt i toner, halvtoner eller oktaver. Testet på den här sajten räknar tonen du håller i en halv sekund.

I praktiken: Sång

Den del av omfånget där en röst låter mest bekväm och där en låts melodi tillbringar mesta tiden. Den är kortare än omfånget och hjälper dig att välja tonart att sjunga i.

I praktiken: Sång

Indelningen av röster i typer efter omfång och klang: bas, baryton och tenor bland mansrösterna; kontraalt, mezzosopran och sopran bland kvinnorösterna. Omfånget antyder typen, men klangen och en sånglärare avgör.

I praktiken: Sång

En sångövning på en vokal, utan text, där en kort fras upprepas en halvton uppåt eller nedåt i taget. Den värmer upp rösten, tränar tonhöjd och vidgar det bekväma omfånget.

I praktiken: Sång

Symbolen i början av notsystemet som talar om vilken ton som finns på varje linje. G-klaven markerar G på andra linjen och används för höga röster och instrument; F-klaven markerar F på fjärde linjen och används för låga.

I praktiken: Lär dig

De fem linjerna och fyra mellanrummen som noter skrivs på: ju högre tonen sitter i notsystemet, desto högre tonhöjd. Hjälplinjer förlänger notsystemet uppåt och nedåt.

I praktiken: Lär dig

De kors eller b som skrivs direkt efter klaven, som gäller hela stycket och visar tonarten. Ett kors (F♯) betyder G-dur eller E-moll; ett b (B♭), F-dur eller D-moll.

I praktiken: Lär dig

Symboler som visar hur länge varje not varar: helnot, halvnot, fjärdedelsnot, åttondelsnot, sextondelsnot och så vidare, var och en värd hälften av den förra. I 4/4 får fjärdedelsnoten ett slag.

I praktiken: Lär dig

Ett tecken som ändrar en tons tonhöjd: korset (♯) höjer den en halvton, b:et (♭) sänker den en halvton och återställningstecknet (♮) upphäver ändringen. Det gäller till slutet av takten.

I praktiken: Lär dig

Övning i att känna igen intervall, ackord, skalsteg och rytmer på gehör, utan att se noterna. Sajten har övningar i omgångar om 10, med rytmdiktamen och ”sjung tonen”.

I praktiken: Lär dig