Ackord i tonarten F-moll
Tonarten F-moll (naturlig moll) har tonerna F, G, As, B, C, Des och Es och ackorden Fm, G°, A♭, B♭m, Cm, D♭ och E♭. I praktiken kommer V och vii° från den harmoniska mollskalan, med ledtonen E: C (C7) och E°. Förtecken: 4 b (B, Es, As, Des). Parallelldur: As-dur.
- F
- G
- As
- B
- C
- Des
- Es
Naturlig moll
Skalan i förtecknet. Bra för melodier, men v är moll (Cm) och drar knappt tillbaka till tonikan.
| Steg | Treklang | Septimackord | Funktion |
|---|---|---|---|
| i | Fm | Fm7 | tonika |
| ii° | G° | Gm7(♭5) | subdominant |
| III | A♭ | A♭7M | tonika |
| iv | B♭m | B♭m7 | subdominant |
| v | Cm | Cm7 | dominant |
| VI | D♭ | D♭7M | subdominant |
| VII | E♭ | E♭7 | dominant |
Varje ackord i tabellen öppnar sin gitarrsida, med diagram och ljud.
Harmonisk moll (V7 och vii°)
Den 7:e tonen höjs ett halvt steg (E): V blir dur (C, eller C7 med septimen) och vii blir förminskat (E°). Det är de ackord som låtar i moll använder för att ta sig tillbaka till tonikan.
Melodisk moll
Den 6:e och 7:e tonen höjs ett halvt steg: ii blir moll (Gm) och IV blir dur (B♭). Vanligt i jazz och i stigande melodier.
Ackorden i F-moll på piano
Vad varje ackord gör
Tonika (Fm och A♭) känns vilande; subdominant (G°, B♭m och D♭) rör sig bort från hemmet; dominant (C och E°) bygger spänning och vill gå tillbaka till Fm.
Vanliga ackordföljder i F-moll
Lyssna på var och en och öppna den i backingtracken för att spela med.
-
Andalusisk kadens
i–VII–VI–VEn dramatisk nedgång från flamenco, mycket använd i rock och latinsk musik.
-
Grundläggande moll
i–iv–V7Im–IVm–V7: det väsentliga i en molltonart; V7 ger spänningen från den harmoniska mollskalan.
-
IIm7(♭5)–V7–Im
iiø7–V7–i7Jazzens och boleros kadens i en molltonart.
-
Episk mollpop
i–VI–III–VIIIm–♭VI–♭III–♭VII: en stor refräng i en molltonart.
Parallell- och samnamniga tonarter
Parallelldur: As-dur. Båda skalorna har samma toner och samma förtecken (4 b (B, Es, As, Des)).
Samnamnig tonart: F-dur, med samma tonika och det andra tonslaget. Att växla mellan dem mitt i en låt ändrar stämningen utan att flytta hemtonen.
Grannar på kvintcirkeln: B-moll (en kvint under) och C-moll (en kvint över). Det låter naturligt att modulera till dem.
Kvintcirkeln
F-moll är markerad. Medurs går varje steg upp en kvint och lägger till ett kors; moturs, ett b. Parallellmollarna ligger på insidan. Tryck på en tonart för att se dess ackord.
Skalor och verktyg för F-moll
Ackord i andra tonarter
Durtonarter
Molltonarter
Vanliga frågor
Vilka ackord finns i tonarten F-moll?
Fm, G°, A♭, B♭m, Cm, D♭ och E♭. Som septimackord: Fm7, Gm7(♭5), A♭7M, B♭m7, Cm7, D♭7M och E♭7.
Vilken är parallelltonarten till F-moll?
As-dur. Båda skalorna har samma toner och samma förtecken: 4 b (B, Es, As, Des).
Vilket förtecken har F-moll?
F-moll har 4 b (B, Es, As, Des) i sitt förtecken.
Varför är V-ackordet dur i F-moll?
I den naturliga mollskalan är v-ackordet moll (Cm) och drar knappt mot tonikan. Om den 7:e tonen höjs ett halvt steg (E, ledtonen) får man den harmoniska mollskalan, och V blir C (C7), som löser sig starkt till Fm.
Vilka ackordföljder fungerar i F-moll?
De vanligaste: i–VII–VI–V: Fm E♭ D♭ C; i–iv–V7: Fm B♭m C7; iiø7–V7–i7: Gm7(♭5) C7 Fm7; i–VI–III–VII: Fm D♭ A♭ E♭.