Ackord i tonarten D-moll

Tonarten D-moll (naturlig moll) har tonerna D, E, F, G, A, B och C och ackorden Dm, E°, F, Gm, Am, B♭ och C. I praktiken kommer V och vii° från den harmoniska mollskalan, med ledtonen Cis: A (A7) och C♯°. Förtecken: 1 b (B). Parallelldur: F-dur.

Naturlig moll

Skalan i förtecknet. Bra för melodier, men v är moll (Am) och drar knappt tillbaka till tonikan.

Steg	Treklang	Septimackord	Funktion
i	Dm	Dm7	tonika
ii°	E°	Em7(♭5)	subdominant
III	F	F7M	tonika
iv	Gm	Gm7	subdominant
v	Am	Am7	dominant
VI	B♭	B♭7M	subdominant
VII	C	C7	dominant

Varje ackord i tabellen öppnar sin gitarrsida, med diagram och ljud.

Harmonisk moll (V7 och vii°)

Den 7:e tonen höjs ett halvt steg (Cis): V blir dur (A, eller A7 med septimen) och vii blir förminskat (C♯°). Det är de ackord som låtar i moll använder för att ta sig tillbaka till tonikan.

Steg	Treklang	Septimackord	Funktion
i	Dm	Dm(7M)	tonika
ii°	E°	Em7(♭5)	subdominant
III+	F+	F7M(♯5)	tonika
iv	Gm	Gm7	subdominant
V	A	A7	dominant
VI	B♭	B♭7M	subdominant
vii°	C♯°	C♯°7	dominant

Melodisk moll

Den 6:e och 7:e tonen höjs ett halvt steg: ii blir moll (Em) och IV blir dur (G). Vanligt i jazz och i stigande melodier.

Steg	Treklang	Septimackord	Funktion
i	Dm	Dm(7M)	tonika
ii	Em	Em7	subdominant
III+	F+	F7M(♯5)	tonika
IV	G	G7	subdominant
V	A	A7	dominant
vi°	B°	Bm7(♭5)	subdominant
vii°	C♯°	C♯m7(♭5)	dominant

Ackorden i D-moll på piano

Vad varje ackord gör

Tonika (Dm och F) känns vilande; subdominant (E°, Gm och B♭) rör sig bort från hemmet; dominant (A och C♯°) bygger spänning och vill gå tillbaka till Dm.

Vanliga ackordföljder i D-moll

Lyssna på var och en och öppna den i backingtracken för att spela med.

Andalusisk kadens
i–VII–VI–V

En dramatisk nedgång från flamenco, mycket använd i rock och latinsk musik.
- Dm
- C
- B♭
- A
Spela den i backingtracken
Grundläggande moll
i–iv–V7

Im–IVm–V7: det väsentliga i en molltonart; V7 ger spänningen från den harmoniska mollskalan.
- Dm
- Gm
- A7
Spela den i backingtracken
IIm7(♭5)–V7–Im
iiø7–V7–i7

Jazzens och boleros kadens i en molltonart.
Spela den i backingtracken
Episk mollpop
i–VI–III–VII

Im–♭VI–♭III–♭VII: en stor refräng i en molltonart.
- Dm
- B♭
- F
- C
Spela den i backingtracken

Parallell- och samnamniga tonarter

Parallelldur: F-dur. Båda skalorna har samma toner och samma förtecken (1 b (B)).

Samnamnig tonart: D-dur, med samma tonika och det andra tonslaget. Att växla mellan dem mitt i en låt ändrar stämningen utan att flytta hemtonen.

Grannar på kvintcirkeln: G-moll (en kvint under) och A-moll (en kvint över). Det låter naturligt att modulera till dem.

Kvintcirkeln

D-moll är markerad. Medurs går varje steg upp en kvint och lägger till ett kors; moturs, ett b. Parallellmollarna ligger på insidan. Tryck på en tonart för att se dess ackord.

Skalor och verktyg för D-moll

Naturlig mollskala i D på gitarr Harmonisk mollskala i D på gitarr Melodisk mollskala i D på gitarr Transponera ett ackordschema till en annan tonart Spela i D-moll med enkla grepp: A-moll-grepp med kapodastern på 5:e bandet

Ackord i andra tonarter

Durtonarter

Molltonarter

Vanliga frågor

Vilka ackord finns i tonarten D-moll?

Dm, E°, F, Gm, Am, B♭ och C. Som septimackord: Dm7, Em7(♭5), F7M, Gm7, Am7, B♭7M och C7.

Vilken är parallelltonarten till D-moll?

F-dur. Båda skalorna har samma toner och samma förtecken: 1 b (B).

Vilket förtecken har D-moll?

D-moll har 1 b (B) i sitt förtecken.

Varför är V-ackordet dur i D-moll?

I den naturliga mollskalan är v-ackordet moll (Am) och drar knappt mot tonikan. Om den 7:e tonen höjs ett halvt steg (Cis, ledtonen) får man den harmoniska mollskalan, och V blir A (A7), som löser sig starkt till Dm.

Vilka ackordföljder fungerar i D-moll?

De vanligaste: i–VII–VI–V: Dm C B♭ A; i–iv–V7: Dm Gm A7; iiø7–V7–i7: Em7(♭5) A7 Dm7; i–VI–III–VII: Dm B♭ F C.