Ackord i tonarten C-moll
Tonarten C-moll (naturlig moll) har tonerna C, D, Es, F, G, As och B och ackorden Cm, D°, E♭, Fm, Gm, A♭ och B♭. I praktiken kommer V och vii° från den harmoniska mollskalan, med ledtonen H: G (G7) och B°. Förtecken: 3 b (B, Es, As). Parallelldur: Es-dur.
- C
- D
- Es
- F
- G
- As
- B
Naturlig moll
Skalan i förtecknet. Bra för melodier, men v är moll (Gm) och drar knappt tillbaka till tonikan.
| Steg | Treklang | Septimackord | Funktion |
|---|---|---|---|
| i | Cm | Cm7 | tonika |
| ii° | D° | Dm7(♭5) | subdominant |
| III | E♭ | E♭7M | tonika |
| iv | Fm | Fm7 | subdominant |
| v | Gm | Gm7 | dominant |
| VI | A♭ | A♭7M | subdominant |
| VII | B♭ | B♭7 | dominant |
Varje ackord i tabellen öppnar sin gitarrsida, med diagram och ljud.
Harmonisk moll (V7 och vii°)
Den 7:e tonen höjs ett halvt steg (H): V blir dur (G, eller G7 med septimen) och vii blir förminskat (B°). Det är de ackord som låtar i moll använder för att ta sig tillbaka till tonikan.
Melodisk moll
Den 6:e och 7:e tonen höjs ett halvt steg: ii blir moll (Dm) och IV blir dur (F). Vanligt i jazz och i stigande melodier.
Ackorden i C-moll på piano
Vad varje ackord gör
Tonika (Cm och E♭) känns vilande; subdominant (D°, Fm och A♭) rör sig bort från hemmet; dominant (G och B°) bygger spänning och vill gå tillbaka till Cm.
Vanliga ackordföljder i C-moll
Lyssna på var och en och öppna den i backingtracken för att spela med.
-
Andalusisk kadens
i–VII–VI–VEn dramatisk nedgång från flamenco, mycket använd i rock och latinsk musik.
-
Grundläggande moll
i–iv–V7Im–IVm–V7: det väsentliga i en molltonart; V7 ger spänningen från den harmoniska mollskalan.
-
IIm7(♭5)–V7–Im
iiø7–V7–i7Jazzens och boleros kadens i en molltonart.
-
Episk mollpop
i–VI–III–VIIIm–♭VI–♭III–♭VII: en stor refräng i en molltonart.
Parallell- och samnamniga tonarter
Parallelldur: Es-dur. Båda skalorna har samma toner och samma förtecken (3 b (B, Es, As)).
Samnamnig tonart: C-dur, med samma tonika och det andra tonslaget. Att växla mellan dem mitt i en låt ändrar stämningen utan att flytta hemtonen.
Grannar på kvintcirkeln: F-moll (en kvint under) och G-moll (en kvint över). Det låter naturligt att modulera till dem.
Kvintcirkeln
C-moll är markerad. Medurs går varje steg upp en kvint och lägger till ett kors; moturs, ett b. Parallellmollarna ligger på insidan. Tryck på en tonart för att se dess ackord.
Skalor och verktyg för C-moll
Ackord i andra tonarter
Durtonarter
Molltonarter
Vanliga frågor
Vilka ackord finns i tonarten C-moll?
Cm, D°, E♭, Fm, Gm, A♭ och B♭. Som septimackord: Cm7, Dm7(♭5), E♭7M, Fm7, Gm7, A♭7M och B♭7.
Vilken är parallelltonarten till C-moll?
Es-dur. Båda skalorna har samma toner och samma förtecken: 3 b (B, Es, As).
Vilket förtecken har C-moll?
C-moll har 3 b (B, Es, As) i sitt förtecken.
Varför är V-ackordet dur i C-moll?
I den naturliga mollskalan är v-ackordet moll (Gm) och drar knappt mot tonikan. Om den 7:e tonen höjs ett halvt steg (H, ledtonen) får man den harmoniska mollskalan, och V blir G (G7), som löser sig starkt till Cm.
Vilka ackordföljder fungerar i C-moll?
De vanligaste: i–VII–VI–V: Cm B♭ A♭ G; i–iv–V7: Cm Fm G7; iiø7–V7–i7: Dm7(♭5) G7 Cm7; i–VI–III–VII: Cm A♭ E♭ B♭.